What came first, the chicken or the dickhead?

När jag åker till och från jobbet (nästan) varje dag, lyssnar jag på Humbug (Arctic Monkeys nya album om någon missat det...). Och det böjar verkligen växa på mig. Det är faktiskt ett utmärkt album. My Propellers komiska text om Alex Turners "penis/kuk/snopp/whatever" (citerat: Johanna).
Och vad är grejen med den usla videon till Crying Lightning?
Men vi ska inte bara klaga, vi ska även hylla.
Dangerous Animals sätter sig som en snigel på hjärnan, i alla fall på mig. Det räcker att jag hör refrängen en gång, sedan kan jag inte sluta bokstavera A-N-I-M-A-L D-A-N-G-E-R-O-U-S.
Mysiga Secret Door (Dock ingen Mardy Bum eller 505). Ännu mysigare är Cornerstone.
Och de underbara trummorna i Dance Little Liar, man älskar den ännu mer för att Alex tydligen låter som den älskvärda mannen Carl Barat (Johanna, du får säga i vilka delar exakt).
Den klockrena meningen i Pretty Visitors, "What came first, the chicken or the dickhead?". Är det bara jag som ska vifta fram och tillbaka med mina armar under refrängen när Arctic Monkeys öppnar sin spelning på WOW med Pretty Visitors? Om det är så, kan ni ju hålla utkik efter en prettohora på Way Out West!
Och så har vi kommit till de sista 5:42 minuterna på albumet, The Jeweller's Hands. Ett perfekt avslut. Finns inget annat att säga eller tillägga. Arctic Monkeys gör det igen.

/Prettohora

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0